Mona Mörtlund

Nu på lördag, den 9 april, firas romernas nationaldag på Kulturens hus i Luleå. Förra året firades nationaldagen för första gången här i Luleå och det var en väldigt fin tillställning så jag ser fram emot att vara där i år också. I år har jag också ett hedersuppdrag att utföra. Jag ska nämligen komma med hälsningar från Svenska Tornedalingars Riksförbund -Tornionlaaksolaiset. Ett uppdrag som jag med stor glädje har tagit på mig. Klockan 19 börjar evenemanget.

Ett annat fint litet uppdrag är att jag samma kväll kommer att vara gäst hos Sven Wollter i programmet Wollter i P4. Då talar vi om att flytta och att återvända. Och lite poesi blir det också. Klockan 22 börjar det programmet.

Share

Landat i Stockholm igen efter några intensiva men givande dagar i Sundsvall. Igår avslutades Svenska kyrkans konferens Nationellt forum för flerspråkigt arbete med en flerspråkig gudstjänst i Gustaf Adolfs kyrka, en gudstjänst med fyra av de fem nationella minoritetspråken representerade. En så mäktig känsla när både samiska, romani chib, finska och meänkieli hade en självklar plats i gudstjänsten och när Valborg Velin läste en text ur bibeln på meänkieli så kom klumpen i halsen och orden gick direkt in i hjärtat.
En eloge till Svenska kyrkan som tar flerspråkighetsfrågorna på allvar och öppnar dörrarna för samtal, speciellt viktigt eftersom kyrkan ju en gång i tiden hade en så aktiv roll i försvenskningssträvandena.
Heja, Svenska kyrkan!

Share

Nu är det dags att resa söderut igen…Måndag 14 mars kl. 18 visar jag Mie halvan kotia på Själagårdsgatan 13 c i Gamla stan, arrangörer är Tornedalingar i Stockholm. Jag kommer också att läsa ur mina diktsamlingar Mörtlunds Mona och Ohitan Juhonpietin maitohorsman kukkiessa. Varmt välkomna!

Den 18 mars kl. 19 visar jag Mie halvan kotia på Nationellt forum för flerspråkigt arbete i Sundsvall. Arrangör är Svenska kyrkan. Jag deltar också i en debatt på lördagen kl. 14-19 om språk och identitet tillsammans med bl a Tanya Hagert, Sylvia Sparrock, Tove Norrfelt, Tuulikki Koivunen Bylund och Hans Stiglund. Varmt välkomna till Sundsvall också!

Share

Uusia satuja meänkielelä saatat kuula Päiväntiimassa tiistaisin 17.50 eli Sisuradiossa tuorestaisin 8.50. Löyvät ohjelmat Meänraation kotisivultaki, Maakisesta kriinistä.
Minnan muffa oon kuolu oon minun saun nimi ja huomena 15/2 lähätethään ensimäinen satu, Mikael Niemen Kunka mie kerran hukuin. Elina Isaksson-Kruukka lukkee. Ja Elina lukkee aivan loistavasti!

Nya sagor på meänkieli kan du höra i Päiväntiima på tisdagar 17.50 eller i Sisuradio på torsdagar 8.50. Du hittar också programmen på Meänraatio-hemsidan, i Magiska skrinet. Minnan muffa oon kuolu (Minnas morfar är död) heter min berättelse och imorgon 15/2 sänds den första berättelsen, Mikael Niemis Kunka mie kerran hukuin (Hur jag en gång drunknade). Elina Isaksson-Kruukka läser. Och det gör hon med bravur!

Share

Tiistaina 1/2 klo 17 mie olen Matarengin Kaffilassa ja selitän minun kirjottamisesta ja luen runoja. Torvald Pääjärvi laulaa ja pellaa.

Tisdag 1/2 kl. 17 är jag på Kaffila i Övertorneå för att berätta om mitt skrivande och läsa dikter. Torvald Pääjärvi sjunger och spelar.

VÄLKOMNA-TERVETULOA

Share

Tervetuloa Pajahlaan tuorestaina 13/1, klo 18.30! Välkommen till Pajala torsdag 13/1, kl. 18.30!

Pajala kommuns Anneli Mäkinen och Lisbeth Mörtlund erbjuder ett sånt här program:
Tämmöstä ohjelmaa Pajalan kunnan Anneli Mäkinen ja Lisbeth Mörtlund tarjoavat:

Ellen Nykäinen och Alice Rönnbäck, Pajala, laulavat meänkielelä/sjunger på meänkieli
Mona Mörtlund, Kangos – Luleå, runoja monela kielelä/dikter på flera språk
Vieno Kekkonen, Helsinki – Pajala, laulaa suomeksi/sjunger på finska
The Meänland, Haparanda, reggaeta meänkielelä/reggae på meänkieli

Minuriteetti-info/ Vähemmistöasiaa/Minoritetsinformation

Kahvia /Kaffe
Kirjoja myythään/Bokförsäljning
Paikka oon Folkets Hus.

TERVETULOA-VÄLKOMMEN

Share

Efter att ha tillbringat några dagar med min gamla moster och pratat om de kära som inte längre finns kvar här så fylls sinnet av vemod men också av glädje. Över goda minnen och stunder av närhet. Över allt det jag fick ta del av, allt som blev mig givet. Jag bjöd moster på renköttsoppa med nybakade mjukbröd och kände plötsligt så tydligt att jag är en länk i en kedja. Så har min mor och far och deras föräldrar i sin tur i en lång kedja bakåt i tiden bjudit sina närmaste (och de gäster som råkat titta in vid middagstid) på köttsoppa och mjukbröd. En del traditioner känns fina att föra vidare.

Share

Hauskaa Joulua ja Onnelista Uutta Vuotta
God Jul och Gott Nytt År

önskar jag er alla

Mona

Share

Igår fick jag i min hand Gunnar Idenstams nya CD Jukkaslåtar, låtar skrivna till Jukkasjärvi församlings 400-årsjubileum för några år sedan. Jag, som sällan lyssnar på musik numera, blev så tagen av musiken och när jag blundade och lyssnade kändes det som om jag flög fram över nordligaste Norrbotten, jag var mitt bland renarna, jojkarna, norrskenet och stjärnorna och jag hörde de olika språken som viskades, sjöngs och jojkades fram. Och jag känner mig så stolt över att ha fått bidra med en text till Jukkaslåtar. Jag minns så väl när jag skrev den, hur jag gick omkring i mitt kök i Kangos, där jag bodde då, och hur orden kom till mig. Brita Stina Sjaggo framför texten på samiska (i Sofia Jannoks översättning), svenska och meänkieli. Och som hon framför den och andra låtar, med en röst som är så innerlig och klar så att tårarna nästan kommer när jag lyssnar. Och när hon och Simon Marainen sjunger tillsammans får jag gåshud, rösterna flätas in i varandra så vackert, så självklart. Vilken CD, vilken musik och vilka musiker, Simon Marainen, Brita Stina Sjaggo, Sandra Marteleur, Thorbjörn Jakobsson, Jonas Sjöblom och Gunnar Idenstam har gjort ett fantastiskt jobb. Tack till er alla för en oförglömlig musikupplevelse. Den här skivan värmer verkligen i kylan.

Share

Efter min sejour i Nyköping, och många fina samtal om filmen, har jag nu återvänt till ett vintervitt Norrbotten. På min byrå står nu en vacker keramikskål, Nyköpingsskålen, som jag fick i present innan jag åkte. Det är som om den alltid har stått där. Det är märkligt hur en del saker hittar sin plats på en gång. Märkligt är det också med min egen känsla för Sörmland, att jag känner mig så hemma där. Kan det bero på att jag hade en förfader som en gång lämnade den sörmländska myllan och vandrade norrut. Kan det finnas nån liten sörmlandsgen kvar i mig månne. Och är det därför som flera av mina släktingar också bosatt sig i Sörmland. Ja, sånt kan jag gå och fundera på. Väldigt speciellt var det förstås också att komma till Nyköping, en stad som jag hörde så mycket om när jag var barn, och som jag var så avundsjuk på min vän Eva för, hon som hade mostrar i både Nyköping och Oxelösund. Lite märkligt känns det att jag nu inom loppet av en vecka fått besöka båda dessa städer!

Share