Efter min sejour i Nyköping, och många fina samtal om filmen, har jag nu återvänt till ett vintervitt Norrbotten. På min byrå står nu en vacker keramikskål, Nyköpingsskålen, som jag fick i present innan jag åkte. Det är som om den alltid har stått där. Det är märkligt hur en del saker hittar sin plats på en gång. Märkligt är det också med min egen känsla för Sörmland, att jag känner mig så hemma där. Kan det bero på att jag hade en förfader som en gång lämnade den sörmländska myllan och vandrade norrut. Kan det finnas nån liten sörmlandsgen kvar i mig månne. Och är det därför som flera av mina släktingar också bosatt sig i Sörmland. Ja, sånt kan jag gå och fundera på. Väldigt speciellt var det förstås också att komma till Nyköping, en stad som jag hörde så mycket om när jag var barn, och som jag var så avundsjuk på min vän Eva för, hon som hade mostrar i både Nyköping och Oxelösund. Lite märkligt känns det att jag nu inom loppet av en vecka fått besöka båda dessa städer!