Efter att ha tillbringat några dagar med min gamla moster och pratat om de kära som inte längre finns kvar här så fylls sinnet av vemod men också av glädje. Över goda minnen och stunder av närhet. Över allt det jag fick ta del av, allt som blev mig givet. Jag bjöd moster på renköttsoppa med nybakade mjukbröd och kände plötsligt så tydligt att jag är en länk i en kedja. Så har min mor och far och deras föräldrar i sin tur i en lång kedja bakåt i tiden bjudit sina närmaste (och de gäster som råkat titta in vid middagstid) på köttsoppa och mjukbröd. En del traditioner känns fina att föra vidare.
29 december, 2010, klockan: 10:26
Så fint…nu fick du mig nästan att börja gråta…
Ha de gott!