Ett fantastiskt bemötande, lyssnande och intresserade människor, varma möten som gjorde mig varm om hjärtat och som jag kommer att bära med mig länge, länge.
Att visa Mie halvan kotia-filmen för en grupp som, precis som Linnea i filmen, hade afasi, var nog den starkaste filmvisningen jag haft. Och aldrig har kommunikationen fungerat så väl som med dessa personer som inte längre kunde tala. Märkligt!