Mona Mörtlund

Tack alla underbara människor som var på premiären av Mie halvan kotia i Pajala igår! Vilken fin kväll det blev, så många värmande samtal, så fina möten. Tack Reino för att du stod vid min sida, tack Ulla och Bror för att ni varit med på den här resan hela vägen, tack Katja från Filmpoolen som fixade och ordnade med allt och Maja för att du är ett sånt energiknippe och en sån frisk fläkt. Alla, alla som varit inblandade i filmen vill jag tacka och alla er som var där igårkväll (och oj, så mångas ni var!). Och sen, Astrid och Gun, eran sång, den bar jag med mig i mitt hjärta hela vägen hem till Luleå.

Nu är det äntligen dags för premiären av Mie halvan kotia. Under Norrskensfestivalen, den 27/2 kl. 19, visas filmen på Folkets hus i Pajala. Varmt välkomna!

Nu närmar sig filmfestivalen i Tromsö och ni som finns i de trakterna nästa vecka är varmt välkomna till visningen av Mie halvan kotia. De här tiderna kommer den att visas: Tors 21. jan – 11.30, Fre 22. jan – 22.30, Lør 23. jan – 13.30, Søn 24. jan – 18.00

Igårkväll var jag till Kulturens hus här i Luleå och lyssnade på textilkonstnären Britta Marakatt-Labba. Enkelt, humoristiskt och kunnigt berättade hon om sin konst och sitt liv, från barndomstiden i en renskötarfamilj i Idivuoma till sitt arbete som konstnär idag med främst synålen som pensel. Britta Marakatt-Labbas bilder har alltid berört mig. Jag vet inte vad det är, men de talar till mig på djupet. Det är något i det stillsamma men ändå så tydliga språket som jag tycker så mycket om. Och så humorn, som när hon till en utställning med religiösa bilder låter Maria och Josef få en flicka och de tre vise männen är ersatta av tre samiska gudinnor.
Britta gjorde omslaget till min förra diktsamling, ”Jag passerar Juhonpieti när rallarrosen blommar”, en bild som jag också tycker väldigt mycket om. Det är märkligt hur en del konst berör en så starkt och annat inte berör en alls. När det gäller Brittas konst tror jag att det kanske också är för att vi kommer från samma trakter som jag blir så berörd. Det är så mycket jag känner igen. Kanske är det också de gamla banden mellan just Idivuoma och min hemby Kangos som gör sig påminda. Många samer från Idivuoma hade sina renbetesland i Kangosområdet och bodde där i långa perioder. Det är klart att byborna och samerna måste ha påverkat varandra, i sättet att vara, i hur man förhåller sig till livet. Och till naturen. Man levde ju så nära varandra. Sådana band lever kvar i oss människor, länge, länge. Det är jag väldigt glad för.
(Fram till den 17 januari kan du se Britta Marakatt-Labbas utställning ”Genom snö och is” på Kulturens hus i Luleå)

När julefriden sänkt sig över hemmet tog jag fram boken jag så länge velat läsa. Och nu är jag inne i den värld Tove Alsterdal skapat i ”Kvinnorna på stranden”. Då och då måste jag lägga ifrån mig boken för att det den skildrar griper tag i mig inpå bara skinnet; människohandel, slavarbete, människoliv som värderas till noll och intet.
Den här boken hoppas jag att så många som möjligt läser, för att den skildrar en verklighet som det gör ont att behöva läsa om. Ibland måste man ruskas om ordentligt.

Leivät oon leivottu, laattiat oon kuurattu ja heti oon lihapullatki rullattu-nyt saapii joulu tulla!
Oikein Hauskaa Joulua ja Onnelista Uutta Vuotta toivotan teile kaikile!

Bröden är bakade, golven är skurade och snart är också köttbullarna rullade-nu får julen komma!
En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla!

Nu är årets Kexi och Fieteri färdigöversatta. Nu kan jag ta jullov! Eller nästan i alla fall. Boksigneringen på lördag är kvar och det ser jag fram emot! Men sen tar jag ledigt ett tag.
På måndag 21/12 sänds det första Kexi-programmet, kl. 19 i SVT 2. Musik från Tornedalen blir det i alla tre programmen i år. Mycket se- och hörvärt! Årets Fieteri börjar sändas den 22/12 i Barnkanalen. Missa inte de programmen heller. Net oon villin hyviä!

Jag har översatt och gestaltat 4 barnböcker för Utbildningradion; Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson, Pricken av Margret Rey, Grodan och främlingen av Max Velthuijs och Lokvargen av Pernilla och Calle Stalfelt. Väldigt fina berättelser, allihop. Adjö, herr Muffin, om ett marsvins sista tid i livet, sänds idag 14/12 kl. 14.13 i P2. Ulf Nilsson och illustratören Anna-Clara Tidholm vann Augustpriset för Adjö, herr Muffin 2002.
Den är fantastisk! Lyssna, du som kan meänkieli. De andra berättelserna kan du leta upp på Utbildningsradions hemsida.

Lördagen den 19/12 kl. 13-15 signerar jag böcker på Akademibokhandeln i Luleå. Välkomna dit!

15 december kl. 18 ska jag prata om mitt skrivande och läsa ur Mörtlunds Mona på Föreningsgården i Kiruna
(Arent Grapegatan 20, f d Centralskolan). Varmt välkomna dit! Norrbottens länsbibliotek, Hörselskadades Riksförbunds Kirunaavdelning och ABF är arrangörer. Du som hör dåligt är särskilt välkommen, bra hörmiljö är utlovad i lokalen. Ska bli roligt att åka till Kiruna, längesen jag var där sist. Och tåg ska jag åka dit också. Känns nästan lite nostalgiskt, åkte så ofta tåg från Gällivare och Luleå till Kiruna på 70-talet.