Jag kör in på Shellmacken i Skellefteå och frågar efter vägen till Medlefors. ”Jag kan visa dig”, säger genast en äldre man som hör när jag ställer min fråga till den unge pojken bakom disken. Jag kommer av mig lite. Menar han allvar? ”Ja, det är bara att köra efter mig”, säger han och då gör jag det. Han kör hela vägen till Medlefors folkhögskola och sen vinkar han åt mig och kör iväg. Jag som känt mig lite missmodig under bilfärden från Luleå och undrat varför jag egentligen åkt iväg, det hade varit bättre att vara hemma under helgen, jag känner mig så fylld av den äldre mannens vänlighet och är plötsligt på gott humör igen. Och sen fortsätter den västerbottniska vänligheten, vänliga människor i receptionen, vänlig personal i matsalen, vänliga kursdeltagare och vänliga vänner som jag inte träffat på så länge. Och på söndagen efter en helg i litteraturens och vänlighetens tecken så avslutas det hela med att den fine poeten Lars Lundkvist läser ur sina diktsamlingar. Jag blir så tagen av hans ord, av den visdom som finns i dikterna. Han läser med sin vänliga västerbottniska röst och jag känner mig för ett ögonblick alldeles lycklig.