Tiistaina 1/2 klo 17 mie olen Matarengin Kaffilassa ja selitän minun kirjottamisesta ja luen runoja. Torvald Pääjärvi laulaa ja pellaa.
Tisdag 1/2 kl. 17 är jag på Kaffila i Övertorneå för att berätta om mitt skrivande och läsa dikter. Torvald Pääjärvi sjunger och spelar.
VÄLKOMNA-TERVETULOA
Tervetuloa Pajahlaan tuorestaina 13/1, klo 18.30! Välkommen till Pajala torsdag 13/1, kl. 18.30!
Pajala kommuns Anneli Mäkinen och Lisbeth Mörtlund erbjuder ett sånt här program:
Tämmöstä ohjelmaa Pajalan kunnan Anneli Mäkinen ja Lisbeth Mörtlund tarjoavat:
Ellen Nykäinen och Alice Rönnbäck, Pajala, laulavat meänkielelä/sjunger på meänkieli
Mona Mörtlund, Kangos – Luleå, runoja monela kielelä/dikter på flera språk
Vieno Kekkonen, Helsinki – Pajala, laulaa suomeksi/sjunger på finska
The Meänland, Haparanda, reggaeta meänkielelä/reggae på meänkieli
Minuriteetti-info/ Vähemmistöasiaa/Minoritetsinformation
Kahvia /Kaffe
Kirjoja myythään/Bokförsäljning
Paikka oon Folkets Hus.
TERVETULOA-VÄLKOMMEN
Efter att ha tillbringat några dagar med min gamla moster och pratat om de kära som inte längre finns kvar här så fylls sinnet av vemod men också av glädje. Över goda minnen och stunder av närhet. Över allt det jag fick ta del av, allt som blev mig givet. Jag bjöd moster på renköttsoppa med nybakade mjukbröd och kände plötsligt så tydligt att jag är en länk i en kedja. Så har min mor och far och deras föräldrar i sin tur i en lång kedja bakåt i tiden bjudit sina närmaste (och de gäster som råkat titta in vid middagstid) på köttsoppa och mjukbröd. En del traditioner känns fina att föra vidare.
Igår fick jag i min hand Gunnar Idenstams nya CD Jukkaslåtar, låtar skrivna till Jukkasjärvi församlings 400-årsjubileum för några år sedan. Jag, som sällan lyssnar på musik numera, blev så tagen av musiken och när jag blundade och lyssnade kändes det som om jag flög fram över nordligaste Norrbotten, jag var mitt bland renarna, jojkarna, norrskenet och stjärnorna och jag hörde de olika språken som viskades, sjöngs och jojkades fram. Och jag känner mig så stolt över att ha fått bidra med en text till Jukkaslåtar. Jag minns så väl när jag skrev den, hur jag gick omkring i mitt kök i Kangos, där jag bodde då, och hur orden kom till mig. Brita Stina Sjaggo framför texten på samiska (i Sofia Jannoks översättning), svenska och meänkieli. Och som hon framför den och andra låtar, med en röst som är så innerlig och klar så att tårarna nästan kommer när jag lyssnar. Och när hon och Simon Marainen sjunger tillsammans får jag gåshud, rösterna flätas in i varandra så vackert, så självklart. Vilken CD, vilken musik och vilka musiker, Simon Marainen, Brita Stina Sjaggo, Sandra Marteleur, Thorbjörn Jakobsson, Jonas Sjöblom och Gunnar Idenstam har gjort ett fantastiskt jobb. Tack till er alla för en oförglömlig musikupplevelse. Den här skivan värmer verkligen i kylan.
Efter min sejour i Nyköping, och många fina samtal om filmen, har jag nu återvänt till ett vintervitt Norrbotten. På min byrå står nu en vacker keramikskål, Nyköpingsskålen, som jag fick i present innan jag åkte. Det är som om den alltid har stått där. Det är märkligt hur en del saker hittar sin plats på en gång. Märkligt är det också med min egen känsla för Sörmland, att jag känner mig så hemma där. Kan det bero på att jag hade en förfader som en gång lämnade den sörmländska myllan och vandrade norrut. Kan det finnas nån liten sörmlandsgen kvar i mig månne. Och är det därför som flera av mina släktingar också bosatt sig i Sörmland. Ja, sånt kan jag gå och fundera på. Väldigt speciellt var det förstås också att komma till Nyköping, en stad som jag hörde så mycket om när jag var barn, och som jag var så avundsjuk på min vän Eva för, hon som hade mostrar i både Nyköping och Oxelösund. Lite märkligt känns det att jag nu inom loppet av en vecka fått besöka båda dessa städer!
15-18 november visas Mie halvan kotia på Kvalitetsmässan i Nyköping, anordnad av Vård och Omsorg i Nyköpings kommun. Tanken med mässan är att alla medarbetare inom Vård och Omsorg ska få möjlighet att inspirera andra genom muntliga presentationer och/eller utställningar. Mässan bjuder också på föreläsning av Per Naroskin och en teaterpjäs av Östra teatern. Mie halvan kotia visas 2 ggr/dag med diskussion efteråt om filmens innehåll.
Ibland är livet mer intensivt än vanligt. Som nu. Föreläsningar i Oxelösund och Östersund för Folkhälsoinstitutet, bokbord på Tornedalsfesten i Luleå och så packa, packa och fortsätta till Nyköping för filmvisning och diskussion, allt inom loppet av en vecka. Men roligt är det och härliga människor har jag träffat. Då glömmer man att man fastnade på Arlanda i förseningskaoset och kom till Östersund mitt i natten.
Nu mot nya äventyr…
Ni som bor i Kiruna och är intresserade av att se Mie halvan kotia, idag kl. 16 visas den och en annan film som heter Längtan (jättefin!) under rubriken Språkets makt på Arctic light filmfestival.
Nyt oon vissin väsymys…”Arktista Vimmaa” se pittää tietenki ollaa…
Nu är det nog dags att gå lägga sig…”Arktista Vimmaa” ska det förstås vara…