Snart är det dags att åka härifrån. Efter tre veckors vistelse i Svenska huset i Kavalla i Grekland så är det dags att packa ihop, städa rummet och ta en sista kaffe nere i stan. Det är något märkligt med att vara utomlands nuförtiden. Det är inte som förr när banden till Sverige mer eller mindre klipptes av. Nu läser jag Norrländskan och Kuriren på morgonen precis som hemma och jag lyssnar på Meän raatio och ser på Nordnytt. Inne i mitt rum är det ett litet Tornedalen och resten av huset är en svensk ö, men när jag kommer utanför dörren pratar folk till min stora förvåning grekiska. Javisst ja, det var ju i Grekland jag var.
Och det är klart att när kyrkklockorna ringer halvåtta varje morgon i kyrkan alldeles utanför huset där jag bor och när jag hör de grekiska byggjobbarna ropa till varandra i grannhuset som de håller på att renovera och när jag ser alla dessa katter på gatorna så visst känner jag att jag är i Grekland.
Jag har försökt komma på vad det är som får mig att känna mig så hemma i Grekland, jo, det gjorde jag även förr innan datorn höll mig ständigt uppdaterad i vad som hände hemmavid, är det för att grekerna verkar vara så utan förställning, är de arga är de arga, är de glada är de glada och är de sura är de sura. Jag känner igen det där, precis som jag känner igen det ständiga städandet, ut med sängkläderna, fram med skurkäppen, piska mattorna, det skuras och dammas och piskas och fejas dagarna i ända. Är det någon annan än jag därute som känner igen sig?
Men nuförtiden har jag lärt mig att uppskatta det där också. Rent ska det vara och ordning och reda. Livet är ju nog kaotiskt som det är. Bäst att se till att ytorna är tydliga och förutsägbara. Och så rena och skinande blanka som möjligt.
18 november, 2009, klockan: 5:23
Hej Mona,
Först tack för att du finns, att du visar att vi finns!
Grekland, jag blev som så lyrisk när jag läste om dina känslor för Grekland och grekerna. Jag är ju också en sån som för precis 30 år sedan satte min fot i de landet, kände värmen, magin och har återvänt många, många gånger för att i år genomföra drömmen att stanna där i 3 månader. Tro det eller ej men jag fick mersmak och sitter nu inne i min kammare och undrar hur jag ska gå vidare.
Kram till dig från Gudrun i Masugnsbyn
19 november, 2009, klockan: 11:07
Hej Gudrun! Tack för dina varma ord! Ja, visst är det något speciellt med Grekland, jag tänkte på det nu när jag var där att jag är så glad att det finns ett land där jag känner mig så hemma, där jag kan slappna av och gå ner i varv och bara låta mig omslutas av någon slags tillhörighet. Många fina dagar i Grekland önskar jag dig i framtiden. Kram från Mona