En till dikt ur Mörtlunds Mona vill jag gärna bjuda på. Även i den här dikten har Eva en viktig roll.
Eva har mostrar som bor i Nyköping och Oxelösund
och Eva har åkt tåg dit. Flera gånger
Jag har aldrig åkt tåg och mina mostrar
bor bara i Tuolluvaara och Korpilombolo
Men min farmor är född i Amerika
Det är hon faktiskt
Eva hette min allra första vän och henne har jag skrivit om i flera dikter i Mörtlunds Mona. Här är en:
Eva och jag
ska åka till Evas morfar i Keräntöjärvi
Den stora lockelsen är att få bada badkar
(Det har jag aldrig gjort förut)
Jag får hemlängtan redan innan det är dags
fär avfärd
(Det är ändå långt till Keräntöjärvi)
När Eva kommer för att hämta mig
har jag gått och gömt mig bakom linneskåpet
och bett mamma säga att jag inte kan åka
Sen skäms jag, åh vad jag skäms
…vill jag inte undanhålla er! För er som inte vet det är Tony min systerson och efter lång väntan har han nu kommit med sitt omdöme. Jag har våndats och svettats för redan för flera veckor sedan meddelade Tony släkten att: ”Som vanligt utlovas en insiktsfull, rättvis och nogsam recension. Självklart kommer också en sedvanlig siffra att utdelas där 5= Världsklass och därefter i en fallande skala ned till 1 som är lika med underkänt. Vet att ni alla är väldigt nyfikna på det slutgiltiga betyget, men ni får helt enkelt ge er till tåls. Er egen recensent gör ingenting halvhjärtat, särskilt inte då misstanke för nepotism kan tänkas föreligga.”
Nå, nu har recensionen kommit och den lyder som följer:
Bäst: Blandning av skratt, sorg, minnen o härligt vemod
Sämst: För få dikter
Sorgligast: Gråten på kon
Roligast: Pite 55, tjocka tanter och mailmanloppu
Betyg: 4 (5 är nobelpris)
Jag tackar och bugar och kan äntligen sluta våndas och svettas. Andra recensenter må nu säga vad de vill. Min plåga är över.
Ett litet tips för dig som är intresserad av litteratur för barn på bl.a. nordsamiska och meänkieli; Var är Noras pulka? är en fin berättelse på Barnens Polarbibliotek, skriven och illustrerad av Elmira och Ramona Zadissa, ursprungligen på persiska och sedan översatt till flera språk, förutom nordsamiska och meänkieli bl.a. svenska, finska och engelska. En digital barnbok alltså, som man också kan lyssna på.
SVT sänder Odens rike på meänkieli
Tio animerade berättelser av de
fornnordiska gudasagorna – om Asgård,
Yggdrasil, Tors hammare, jätten Ymer
och världens undergång Ragnarök.
Följ den vise guden Oden när han
försöker hålla ordning bland sina egna
och bland jättar och odjur och hur
bråkmakaren Loke hela tiden ställer
till det.
Berättare på meänkieli: Mona Mörtlund.
Serien sänds på torsdagarna kl 11.40
i SVT1.
…läs mer i dagens NSD, Norrländska Socialdemokraten, om mig och mitt skrivande, av Kerstin Anttila.
Hon skriver bland annat:
I de flesta av sina verk blandar Mona Mörtlund meänkieli och svenska – precis som man gör dagligdags i Kangos och övriga Tornedalen.
…
”När jag hör någon prata meänkieli här i Luleå så lystrar jag till och känner bandet. Alla språk bär på sin kultur”, säger hon.
Missa inte heller Kerstins underbara krönika om hennes vän August.
Läs artikeln och krönikan här.
Jag har fått så många fina omdömen om min nya hemsida (tack till er alla som hört av er!) och eftersom det är min sambo, Reino Jillker, som stått för det stora jobbet med hemsidan så tycker jag att det är han som ska äras. Med stort tålamod och många timmar framför datorn har han arbetat ihärdigt med att få sidan som han ville ha den. Tack Reino! Och du som också vill ha en fin hemsida, vänd dig med förtroende till Reino! Han kommer att se till att du också får en hemsida du blir nöjd med. Reino når du på http://jillker.se eller 070/228 23 75.
Nu på måndag, 19/10 , ska jag åka till Korpilombolo och träffa kvinnliga företagare från Pajala och Övertorneå kommuner. Jag ska berätta om mina tio år som företagare och läsa ur Mörtlunds Mona. Ser fram emot att träffa kvinnorna och att åka upp. Har inte varit till Tornedalen sen förhandsvisningen av Mie halvan kotia i början av september.
På nätet råkade jag se att elever på Skara skolscen nu till helgen, 16-17/10, ska spela upp delar från min pjäs Regnblommorna är vackra i år. Fyra pjäser har de valt att visa smakprov från, Tjechovs Tre systrar, Shakespeares Som ni vill ha det, Kristina Lugns Nattorienterarna och så min. Det är inget dåligt sällskap jag hamnat i!
Bok och Bild i Luleå är över för den här gången. Inte lika mycket folk som tidigare år men för mig var det ändå en minnesvärd helg med många fina möten. Det jag kommer att minnas mest är lördagens ceremoni, när Tomas Tranströmer fick Erik Lindegren-priset. Tranströmers poesi har betytt så mycket för mig, gör det fortfarande. Att läsa hans poesi är som att ta emot en gåva från någon med stor livsvisdom.
Själv läste jag ur min nya diktsamling Mörtlunds Mona-Mörtlundin Mona i det vackra rummet Norra hamn på plan 5 under lördagseftermiddagen. Det är en så fin utsikt från det rummet över Norra hamn, Norrbottenteatern och så allt vattnet. Jag läste och så berättade jag om den nya filmen Mie halvan kotia och visade också en kort trailer.
På söndag uppträdde Simon Marainen och jag med vårt program ”Denna älvs vatten är jag”, poesi och jojk på samiska, meänkieli och svenska. Kändes bra, jag tycker mycket om att jobba med Simon.